Sophias perspektiv
Va?! Hörde jag rätt? Hon kan ju inte hoppa av nu! Den här tävlingen är ju det största som har hänt oss, vi pratar om den hela tiden och vi har jobbat så hårt för att komma dit vi nu är. Hon kan ju inte hoppa av nu, det är som att ge upp vid mållinjen.

"Vad säger du?! Du kan ju inte ge upp nu. Det är det dummaste jag någonsin hört!" jag kände bara för att skrika på henne, men eftersom Jakob är med så gjorde jag inte det. Istället försökte jag se så lugn ut som möjligt men ändå bestämd, så hon skulle förstå att hon absolut inte fick hoppa av.
"Men du förstår väl att jag inte kan vara med på tävlingen, jag kan ju inte lämna Jakob nu." hon studerade Jakob en stund och det gjorde jag med. Han såg ut att vara i chock eller något. Jag är väl egentligen också ganska chockad, att surfa är det bästa Sarah vet. Hon skulle egentligen aldrig hoppa av en tävling, om hon inte slagit i huvudet i ett stenblock eller något förstås. Men nu, om hon menar vad hon säger.. Kommer hon verkligen göra det? Kommer Sarah hoppa av surftävlingen?

Fem dagar senare/ Sarahs perspektiv
Jag gjorde det, jag hoppade av tävlingen. Istället för att vara nere i vattnet med Sophia, som jag egentligen skulle vart, så sitter jag nu här uppe på stranden med alla andra åskådare och tittar på istället. På något sätt så känns det så fel, jag hör inte hemma här på stranden. Det är i vattnet jag ska vara. Men nej, det hade känts ännu mer fel att vara med och vinna och sedan behöva lämna min bror. Nej, jag gjorde rätt beslut genom att hoppa av. Eller??

Sophias perspektiv
"...Och på andra plats kommer:"
Du-dunk, du-dunk, du-dunk.. Hjärtat slår, alla möjliga tankar far runt i mitt huvud och jag andas fort. Snälla, snälla, snälla säg mitt namn! Snälla!
"Sophia Davidsson!! Grattis, du ska till Hawaii" 
OMG, OMG, OMG, OMG!!!!! De sa mitt namn! Jag kom med, jag kom verkligen med! 

Jag började skrika och hoppa runt. Plötsligt kom Sarah från ingenstans och hoppade på mig bakifrån och log stort.
"Du kom med, grattis bästavän!" log hon. Jag log tillbaka och gav henne en bamsekram.
"Ja, jag gjorde visst det" skrattade jag och log stort.
"Det är du verkligen värd"
"Ja, men det är du med egentligen.. Det är kul att jag kom med, men det hade vart ännu roligare om du också gjorde det" svarade och kollade på henne med lite ledsnare blick än förut. Att jag nu skulle åka till Hawaii när Sarah inte är med i tävlingen, betyder ju att jag kommer åka dit själv, utan Sarah.
Sarah hann aldrig svara innan hennes telefon började ringa. Hon ursäktade sig och gick en liten bit ifrån mig.

Hon kom tillbaka med ett stort leende på läpparna.
"Vad var det? Och vem var det?" frågade jag nyfiket.
"Mamma. Jakob är ute från sjukhuset och han mår bra nu" log hon.
"Åh gud vad bra" jag suckade lättat och log stort.

"Men om han nu faktiskt är frisk.. då var det ju ganska onödigt att du hoppade av tävlingen" mumlade jag fram lite försiktigt.
"Jag vet, men gjort är gjort! Och nu ska vi inte vara ledsna för det. Du kom med tjejen! Let's fira" flinade hon stort. Jag skrattade åt henne, alltid skulle hon börja prata Svengelska i sånna här lägen.

Jakobs perspektiv
Jag satt inne i vardagsrummet med mamma och spelade kortspel, när jag hörde dörren stängas igen ute i hallen och glada skratt fyllde ut tystnaden som hade uppstått.
"Hej!" tjöt Sarah ut och log stort medans hon sprang fram för att sedan ge mig en stor kram.
"Haha, hej på dig med" skrattade jag och gav därefter Sophia en kram också. "Så hur gick det på tävlingen?" fortsatte jag.
"Superbra, Sophia kom tvåa och nu ska hon till Hawaii" svarade Sarah och log stort.
"Åh, grattis gumman" mamma reste sig upp och gav Sophia en lång kram. Även fast Sophia egentligen inte är mammas dotter, så pratar de och gör saker som om hon var det.
"Tack" log hon och fortsatte sen. "fast det är tråkigt att jag måste dit själv. Jag menar, utan Sarah och så"
"Men Sarah kan ju också följa med" 
"Mamma, jag är inte med i tävlingen. Jag hoppade av, remember?" suckade Sarah och mamma såg beskymrad ut.
"Men det spelar väl ingen roll. Man måste väl inte vara med i en surftävling bara för att man vill åka till Hawaii?" log mamma.
"Så du säger att om jag vill, så hjälper du till och betalar mig en resa till Hawaii?" frågade Sarah och log stort.
"Om det gör min dotter glad så, jaa!" sa mamma och skrattade högt när Sarah slängde sig om halsen på henne.
"Tack, tack, tack!! Roseline Miranda Wingson, du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!" 
"Jag älskar dig med gumman"

En timme senare/ Sophias perspektiv
Jag satt nu på golvet i Sarahs rum medans Sarah satt på sin säng och flätade mitt hår. 
"Det kan inte bli bättre" skrattade jag.
"Nej, det kan det inte"
Jag ställde mig snabbt upp. Jag brydde mig inte om att inte flätan var klar, vad spelar en fläta för roll i det här läget? Jag tog tag i Sarahs händer och drog upp henne också, sedan började vi hoppa runt i rummet som två stollar och vi skrattade så mycket att vi nästan började gråta.
"Vi ska till Hawaii! Vi ska till Hawaii!"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Haha, där kom kapitel 4 upp, äntligen! Kommentera vad ni tycker om det här nu då. Sarah ska då inte vara med i tävlingen längre, men hon ska ändå med till Hawaii. 

Sorry, för dålig uppdatering.. Men nu börjar skolan igen på onsdag, så då kommer det nog bli bättre eftersom jag då återgår till rutiner osv. Men jag kommer också få betyg detta år. Så det är nu ännu mer viktigt att jag konsentrerar mig på skolan och skolarbetet. Så läxor kommer där med komma före bloggen och uppdateringen här. Men jag lovar på mitt liv, att jag ska försöka uppdatera när jag har tid. Plus att det säkert inte kommer vara så mycket läxor och arbete i början (hoppas jag) så det kommer nog bli bra i alla fall. Och jag ska som sagt försöka uppdatera mer nu när jag kommer in i rutiner och inte kommer göra så mycket om dagarna utom skolan och kompisar då. :D<3

Sarahs perspektiv
Jag vaknade av att jag fick iskallt vatten över mig.
"AAAAH! Vad håller ni på med?"
"Vad tror du? Vi var ju tvugna, du svimmade ju.." svarade Sophia och kollade allvarligt på mig. Jag väntade på att hon skulle fortsätta men det kom inget mer. Istället var det Hannah som började prata.
"Så, vad var det som hände?" frågade hon tyst och försiktigt. Jag tystnade för några minuter innan jag svarade med låg röst.
"Jakob är på sjukhuset."

Sophias perspektiv
Jag tittade medlidsamt på Sarah som försökte allt vad hon kunde att hålla bort tårarna från att svämma över.
Jakob på sjukhuset, men vad hade hänt?
"Sarah.." började jag lite tyst. Hon tittade upp på mig och ställde sig sedan sakta upp.
"Vad är det som har hänt med honom?" fortsatte jag när vi stod öga mot öga.
"Jakob och Hampus var ute och cyklade och sen kom en bil med någon man i som var typ bakfull.. Hampus hann svänga undan, men inte Jakob.. och nu, bara för att den där dumma människan var tvungen att köra bil när han var bakfull, så ligger min bror på sjukhuset!" säger Sarah som vid det här laget inte kunnat hålla tillbaka tårarna längre, utan börjat gråta. Jag känner hur jag också börjar få tårar i ögonen, det gör ont att se sin bästis så här ledsen, plus att Jakob är praktiskt taget som min egen bror. Jag tar ett djupt andetag och drar in Sarah i en kram. Vi står där en stund och jag låter henne gråta ut mot min axel. Jag sneglar bakåt och ser Hannah stå där och titta oroligt på oss. Innan jag vet ordet av så har hon lagt sina armar runt både mig och Sarah, som man fortfarande kan höra snyfta.

En timme senare/ Sarahs perspektiv
Jag gick med skakiga ben genom den långa sjukhuskorridoren. Jag hade Sophia med mig som stöd, eftersom jag inte visste om jag skulle klara att träffa min bror i det här tillståndet helt själv. Mamma som var på sjukhuset när hon ringde till mig var inte där längre, hon och pappa hade åkt hem för ett tag sedan. 
Vi kom fram till rum 1408 som vi hade fått reda på att han låg i. Jag knakade löst på dörren med mina skakiga händer. Vi hörde mummel där inifrån och antog att det var något slags "kom in", jag tog tag i Sophias vänstra hand och öppnade dörren sakta med min lediga hand medans jag klämde Sophias hand hårt. 
Det var inte det pigga och gulliga brorsan jag brukar ha, som låg där inne. Han låg där och såg verkligen halvdöd ut. Det var en hemskt syn och åter igen kunde jag känna att tårarna var påväg fram. Jag mötte Sophias blick och hon nicka mot mig. 
Jag gick fram mot sängen där min bror låg och satte mig på sängkanten. Jag tog tag i hans hand och jag kunde se ett matt och halvhjärtat leende spida sig på hans läppar. 

Sophias perspektiv
När Sarah gick fram och satte sig på sängkanten vid Jakob, så gick jag till andra sidan sängen eftersom det stod en stol där. Jag satte min på den och studerade min bästa vän och hennes lillebror. Det var verkligen hemskt det som hade hänt och varför hände det just Jakob? Han är faktiskt en väldigt bra kille, precis som sin syster.
"Hur mår du?" frågade jag och Sarah gav mig en menande blick.
"Han kanske inte orkar prata, eftersom han knappt kunde få fram ett leende.." förklarade hon och jag ångrade snabbt att jag öppnat munnen.
"Åh gud förlåt, jag tänkte inte på det." sa jag och kollade ursäktande mot Jakobs håll. Inte för att han såg det eftersom han stirrade rakt in i väggen, men ändå. Det var tyst en stund, men tillslut fick Jakob upp munnen för att säga något.
"Det är okej.. jag orkar bara inte göra nånting.." viskade han så tyst så man knappt kunde höra. Antagligen bara för att han var så trött i hela kroppen och så.

Jakobs perspektiv
Jag visste ju att Sophia verkligen ångrade sig, man hör det på hennes röst. Men jag ville inte att hon skulle må dåligt för det. Så jag tog sats och fick tillslut fram meningen som jag ville få fram. Inte för att det lät så högt och absolut inte i normal samtalston men en liten viskning fick jag fram i alla fall. 
Både Sarah och Sophia tittade förvånat på mig när jag hade sagt klart meningen. Det var ju egentligen inte meningen att jag skulle prata, men jag gjorde det ändå. Tystnaden avbröts av en knackning på dörren och snart dök en av mina sjöterskor upp i dörröppningen. 
"Hej på er, jag är Anna, Jakobs sjöterska." log hon och skakade hand med både Sarah och Sophia.
"Sarah, Jakobs syster." svarade Sarah med ett halvhjärtat leende.
"Sophia, Sarahs bästis, Jakob är nästan som min bror också." log Sophia. Det gjorde mig ganska glad att höra det, att jag var som hennes bror också. 
"Jo, jag tänkte att ni kanske ville veta lite om hur det ligger till nu med Jakob och så?" frågade Anna och både Sarah och Sophia nickade.

Sarahs perspektiv
"Jakob är ju inte direkt på topp, som ni kanske ser. Men som det ser ut nu, så kommer han snart bli bra igen. Han kommer få ligga inne här tills vi vet säkert hur det kommer gå med honom, så i alla fall några nätter till får ni räkna med. Vi vill ju inte riskera något, som ni kanske förstår.. Hur som helst, så ska jag lämna er ifred nu, så ni får prata och så, men ni får snart vara klara tjejer, Jakob behöver sova." sa Anna och log. Vi tackade för informationen och hon gick ut. 

"Om fem dagar är tävlingen." fick Jakob ur sig. Sophia log stort och nickade.
"Riktigt taggad!" små flinade hon. Själv satt jag bara tyst. Jag kan ju inte tävla nu? Om jag kommer 3a, 2a eller 1a så kommer jag ju få åka till Hawaii.. och där med så kommer jag lämna Jakob här, när han just har råkat ut för en olycka. Nej! Nej, nej och åter igen nej. Jag tänker INTE lämna min bror nu.

"Vad är det?" frågade Sophia oroligt och la en arm runt min rygg.
"Jag kanske bara ska hoppa av..!?!?!"


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 3 :)
Oj då.. Vad händer nu? Kommer Sarah hoppa av nu, 5 dagar innan tävlingen?
Haha, ni får vänta och se! Kommentera nu! :D<3

Jakobs perspektiv
Eftertexterna började rulla och jag gäspade stort. 
"Jag går och lägger mig.." mumlade jag och reste mig upp från soffan. När jag inte fick något svar så drog jag slutsatsen om att de säkert hade somnat. Jag struntade i att väcka de, utan gick istället upp till mitt rum för att sova jag med.

Sarahs perspektiv
Jag hörde hur några skrattade. Jag öppnade ögonen och såg Jakob och hans kompis Hampus stå några meter ifrån mig och flina stort. 
"Vad är det?" frågade jag och blängde surt på de. Först väcker de mig och sen står de och skrattar åt mig?
"Det ser bara lite kul ut" förklarade Hampus lite ursäktande.
"Va? Vad ser kul ut? Och vad är klockan förresten??"
"Klockan är snart halv två på eftermiddagen, ni två har sovit ganska länge. Och det är ni som ser roliga ut!" flinade Jakob.
Jag kände hur nånting började röra sig under mig och jag fick panik.
"AAAAHH!!" 
"Varför skriker du?" hörde jag en trött Sophia fråga. Jag tittade ner och insåg att jag låg PÅ henne? Jag fick nog ett ganska konstigt ansiktsutryck, för grabbarna började skratta ännu mer. Jag tittade på Sophia samtidigt som hon tittade på mig. Jag himlade med ögonen och hon flinade till lite. 
"Äh, så kul var det inte." muttrade jag mot Jakob och Hampus. Jakob gav Hampus någon konstig blick och de började flina stort.
"Vad är det?!" frågade Sophia nyfiket.
"Eeehm, inget!" skrattade Jakob och sen sprang de båda iväg och upp på Jakobs rum. 

Sophias perspektiv
Jo, nånting var det allt och så nyfiken som jag är så ska jag ta reda på vad. 
"Du kollar facebook och instagram. Jag kollar twitter!" sa jag till Sarah och hon skrattade åt min nyfikenhet men gjorde ändå som jag sa till henne. 
"Hittat något?" frågade jag efter en stund.
"Nepp, inget.." svarade hon och suckade högt. "Har du?"
"Nej... jo!" jag spärrade upp ögonen och bara glodde på bilden. Sarah märkte det och böjde sig över mig för att få se. Hennes ansiktsutryck var..Wow! I vanliga fall hade jag legat på golvet och vikt mig på mitten av garv. Men just för tillfället hade jag inte så stor lust att skratta faktiskt.
"Han är så.. Åååhh!! JAKOB!!!" skrek Sarah det högsta hon kunde.

Tre veckor senare/ Sarahs perspektiv
Jag, Sophia och Hannah kom just ut från Gina Tricot, Sophia ringde mig imorse och frågade om jag ville med och shoppa med de idag, vilket jag såklart ville.
"Vilken affär tar vi nu då?" frågade Hannah, som hade köpt mer än vad jag och Sophia hade gjort tillsammans.
"Vet du vad? Jag tror det räcker med shopping för dig." flinade Sophia och jag instämde.
"Vet ni vad? Ni har nog rätt." skrattade Hannah.
"Vad säger ni, ska vi gå och köpa glass?" kom jag på, glassälskare som jag är.
"Det blir toppen!" instämde de båda och vi började gå mot närmsta glasskiosk.

"Tre mjukglassar, tack!" log jag mot kioskgubben.
"Tre mjukglassar, här, varsågod!" sa han till mig när han hade gjort iordning alla tre glassar. Jag log, tackade och betalade och sen vände jag mig mot tjejerna.
Vi gick genom det sista av torget och kom fram till en park där vi satte oss på en svart parkbänk.
"Det här är livet!" sa Hannah och lutade sig bakåt och blundade. Både jag och Sophia nickade instämande och lutade oss bakåt precis som Hannah. Sophias mobil plingade till och när hon fick upp den ur fickan så log hon stort och började knäppa på mobilen.
"Vad gör du?" frågade jag och lutade mig över henne för att se vad det var.
"Det var twitter, Justin har twittrat." sa hon och log ännu större, om det ens var möjligt att lé större än vad hon hade gjort.
"Du och din Justin Bieber!" flinade jag mot henne och Hannah började skratta.
"Skaffa dig ett liv, raring!" sa Hannah med tillgjord röst och vi började skratta alla tre. Människor som gick förbi tittade konstigt på oss, vilket fick oss att skratta ännu mer.
"Åååh, titta! Det är en bild på Justin och One Direction.. Du vet, min man och dina bästisar Sarah!" skrattade Sophia.
"De var mina bästisar." påpekade jag men Sophia bara himlade med ögonen.
"Whatever.." mumlade hon och lutade sig tillbaka igen.

Jag kände hur min mobil vibrerade i fickan och snart började min ringsignal spelas. Jag tittade på skärmen och såg att det var mamma som ringde. När jag svarade var det enda jag hörde hur mamma grät och hon grät inte lite heller.
"Mamma, varför gråter du? Har det hänt något?" frågade jag oroligt.

Hannahs perspektiv
Sarah försökte få personen i telefonen, som antagligen var hennes mamma, att säga vad det var som hade hänt eftersom hon antagligen grät. Det blev tyst en stund och jag hörde mummel från andra änden av luren. Bara några sekunder efter såg jag tårar som rann ner för Sarahs kind och hon ställde sig fort upp.

Sarahs perspektiv
Jag kunde inte tro mina öron. Jag kände hur tårarna forsade ner på mina kinder och jag började skaka. 
Det var nog inte så smart att jag ställde mig upp. För jag kände bara hur mina ben började svika mig och jag ramlade ihop i en hög på backen och allt blev svart..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Där har ni kapitel 2 :D
Själv så är jag inte ett så stort "fan" av detta kapitel, men jag var tvungen att få ihop något..
Kommentera nu. :D<3

Sarahs perspektiv
Jag vaknade av att det pipande alarmet på mobilen började tjuta. 
"döö.." mumlade jag för mig själv och vände mig snabbt om så jag låg på mage med kudden över huvudet. 
"Sarah!!! Vakna nu då!" Jakob hoppade upp i min säng och började dra av mig täcket. 
"Låt mig va.."
"Vad gör du uppe nu, förresten?" frågade jag och gav honom en konstig blick.
"Jag ställde klockan, eftersom jag bara MÅSTE reta dig för att du måste gå upp nu medans jag bara kan krypa tillbaka i sängen och sova ett par timmar till." svarade han med ett flin.
"Ha-ha, jättekul.." mumlade jag medans jag ställde mig upp och började gå iväg mot garderoben.
"Vet du vad, jag vill inte se när du byter om!" Utbrast Jakob och sprang snabbt ut från mitt rum. Jag bara skrattade åt honom och började leta fram kläder. Inte för att det var så jätteviktigt i det här läget, eftersom jag och Sophia ändå skulle till stranden och surfa. Men något måste man ju ha på sig liksom.
Det slutade med att jag tog mina svarta jeansshorts och min vit/gråa magtröja med texten "DON'T BREAK MY "
på.

Sophias perspektiv
Jag har nu vart klar i ungefär 20 minuter och klockan är 07.38 Jag ska vara hos Sarah klockan 8 och vi ska dra ner till stranden och surfa. Vi måste ju ligga i och träna hårt nu eftersom det inte är alls långt kvar till den stora tävlingen och en sak är säker, vi satsar mot vinst. 
Jag orkade inte vänta längre, utan bestämde mig för att börja gå vägen hem till Sarah. Det brukar ta ungefär 10 minuter att gå dit, men jag kan ju gå extra sakta idag. Fast om jag är där lite för tidigt kan ju inte skada, det värsta som kan hända är ju att jag får vänta lite på henne.

Sarahs perspektiv
Just när jag tog den första tuggan på smörgåsen så plingade det på dörren. Jag sprang snabbt ut i hallen och öppnade dörren med min lediga hand. Två sekunder efter att jag tryckte ner handtaget hade jag Sophia runt halsen.
"Haha, hej på dig med" skrattade jag medans jag tryckte in den sista delen av mackan i munnen.
"Haha, hejhej." flinade hon tillbaka.
"Påminn mig om varför vi gör det här så tidigt.."
"Hehe, för att om vi surfar senare på dagen så är det fullt med människor ÖVERALLT" svarade hon.
"Right.." sa jag och himlade med ögonen. Vi båda skrattade och kramade om varandra en gång till. Jag vet inte varför men vi ger alltid varandra extra mycket kramar. Vi är riktiga "kram-människor", vi älskar att kramas.
"Så.. redo för lite surfing då?" frågade hon med ett stort leende på läpparna.
"Det vet du att jag är" svarade jag. "jag ska bara hämta mina saker"

Senare på kvällen/ Sophias perspektiv
Träningen var grym. Det är alltid lika kul att surfa, det är som en befrielse. Som att när man kliver upp på surfbrädan så försvinner allt runt omkring. Det är liksom bara jag och vågorna. Åh, jag älskar att surfa!
Efter surfingen var jag och Sarah hemma hos mig en stund och vi åt även middag där med mina föräldrar och eftersom min storasyster Hannah kom förbi så satt vi en stund och pratade med henne också. Vi hade faktiskt riktigt kul och jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.

Vi satt nu i Sarahs vardagsrum. Jag, Sarah och Jakob hade bestämt oss för att ha en skräckfilmsmaraton. Egentligen hatar både jag och Sarah skräckfilmer, vi brukar aldrig kunna sova efter de och vi blir alltid jätterädda för minsta lilla. Men ändå så älskar vi de på något sätt.

Sarahs perspektiv
Jag tog fram min mobil och loggade in på twitter. Jag kollade lite mentions och såg att Hannah hade twittrat "I had a really great time with @Sophia_belieber and @Sarah_Wingson today, I miss you girls already!xxx"
Jag log stort och svarade "Yeah, it was really fun. Miss you2 girl!xx"
Jag gick sedan in till min profil och skrev "Horror movie marathon with @Sophia_belieber and @Jakob_the1 ... am I gonna survive?!! :o"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Där har ni kapitel 1 lite sådär mitt i natten. Kommentera nu! :D<3

Sarah är en ganska vanlig 19 årig tjej. Hon har blont långt hår ungefär till midjan, klarblåa ögon och är ganska lång. Just nu bor hon i ett stort hus i Sundsvall tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror Jakob som är 2 år yngre än Sarah. På sin fritid brukar Sarah surfa tillsammans med sin bästis Sophia, de brukar vara med i olika surftävlingar och om ungefär en månad är tävlingen alla surfare har väntat på.. De som kommer på första plats, andra plats och tredje plats i tävlingen får åka till Waimea Bay på Hawaii och tävla med andra tredje, andra och första platsare från andra länder, där de sen gör upp om det "riktiga" guldet, silvret och bronset. 

Nämnde jag att när Sarah för ungefär 1 år sedan bodde i London där hon pluggade i 2 år, så var hon faktiskt väldigt bra vän med killarna från självaste One Direction...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja, jag bestämde mig för att börja på den nya novellen.. Här har ni prologen. Kommentera nu! :D<3