När jag såg den här bilden kände jag mig lite tvungen att lägga ut den. Bara för att de var så oerhört söta! :D<3

 

Ja, här är länken till min personliga blogg som jag just har startat: Kevato 
Eftersom att det är min personliga blogg så skriver jag alltså inte om One Direction där. Eller jo, kanske lite ;) 
Men det är inte någon speciell "One Direction blogg"
Men där är alltså bloggen lite mer om mig, om det är så att ni vill veta mer om mig. Annars så kan ni ju alltid fråga om mig här i en kommentar. Jag har sett andra bloggar där de får in massor med frågor om den som skriver och där då hon (eller han också givetvis) svarar på alla frågor i ett inlägg. Så det är bara att fråga på, inga frågor är konstiga. :)<3 

Gabriellas perspektiv
Jag vaknade tidigt denna morgon för en gångs skull. Fast det fanns dock inget kul i det.. Inte den här gången.. Inte det minsta.

Cecilias perspektiv
När jag vaknade och insåg att det bara var jag vaken så tog jag snabbt fram mobilen och kollade klockan: 07.47 jag gäspade och checkade twitter och facebook innan jag la tillbaka den, lutade mitt huvud bakåt till kudden och slog igen ögonen igen. Det fanns ju ändå inget att göra uppe, så varför inte sova ett par timmar till?
Just när jag kände hur sömnen började knappa in på mig så hörde jag ett brak. Eller egentligen var det kanske inget brak, men nånting var det som lät... HÖGT! Jag slog snabbt upp ögonen och reste mig upp till sittande ställning. Jag hörde hur någon sprang i hallen. 'Antagligen till toan' Tänkte jag och lutade mig försiktigt bakåt igen. Toalettdörren stängdes igen med en hög smäll och jag hörde hur någon eller något bomba ner på golvet och toalettlocket öppnades, med en smäll det också. 
Jag tassade försiktigt ut i hallen för att titta vad det var som hände. Då slog det mig, vart var Gabriella? Jaha, då var det antagligen hon som hade kutat in på toan sådär. Men vad hade då hänt?
Jag smög fram sista biten till dörren och knackade på försiktigt.

-Gå.. Hörde jag Gabriellas röst säga svagt.
-Gabbi, vad har hänt? Hur mår du egentligen? Frågade jag samtidigt som jag försiktigt knackade på igen. Hon var tyst en stund innan hon svara:
-Sjuk eller något.. Jag vet inte, du vill nog inte komma in.
-Jo, snälla öppna. Bad jag.
Jag stod helt stillaa och väntade på svar, men det kom inget. Jag satte armarna i kors och lutade mig mot väggen.
Jag väntade ett tag till, när jag plötsligt hörde hur hon började röra på sig därinna och efter någon halv minut var dörren öppen och jag fick gå in.
Jag gick snabbt in och låste dörren efter mig. Jag vände mig om och såg att Gabriella hade kräkts.. Nice.

-Lust att spola ner det där? Frågade jag och gav henne en menande blick.
-Sorry.. Sa hon snabbt och tryckte på knappen.
-Så vadå, är du magsjuk? Frågade jag och satte mig ner på golvet, lutad mot dörren.
-Nej, eller jag vet inte, det känns liksom inte så. Svarade hon och satte sig bredvid mig.
-Matförgiftad?!
-Haha, nej det tror jag inte. Småskrattade hon och jag log mot henne.
-Så.. Sover du dåligt då? Frågade jag.
-Ja, jag gör nog det, vadå då? Frågade hon och tittade på mig med en undrande blick.

-För det som hänt med Kajsas mamma va? Jag gav henne en fråga istället för ett svar.

-Ja, jag försöker vara så glad som möjligt på dagarna så inte Kajsa ska märka att jag är såhär ledsen, det blir svårare för henne då, på kvällarna och nätterna när hon inte kan se mig, då är det som att jag passar på att gråta ut..
-Därför sover du i stort sätt inget? Kollade jag för att vara säker.
-Exakt. Svarade hon kort.
-Det är därför du kräktes, du måste sova mer tjejen, din kropp mår inte bra av det här. Förklarade jag och kollade in i hennes ögon och försökte vara så allvarlig som möjligt, för det här var verkligen allvarligt.

Några timmar senare/ Gabriellas perspektiv
Min mobil plingade till. Ett nytt sms från någon okänd, det stod bara ett nummer.
"Hi Gabbi, It's Louis. Open the front door! :)"
-Va?! Brast det ur mig. Vad menade han med det? 
-Vadå? Frågade Nathalie och gav mig en konstigt blick.
-Ehm, vi ska visst öppna dörren.. Mumlade jag tyst medans jag gick bort mot dörren.
Där ute låg det en blombukett med ett kort. Kajsa, Nathalie och Cecilia ställde sig bredvid mig och kollade frågandes på mig och sen tittade de ner på buketten. Jag tog upp kortet och läste högt: "Surprise! We're coming to Sweden two days from now. And we really want to meet you then. Harry really wants to go on a date with Gabbi, just so you guys know's about that. ;) See yah! :) /Louis! Well.. The others too, kind of ;)" 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 12! :D<3
Jaha, vad händer nu då?
Ledsen för att det kom upp så sent idag.. Men när jag satt vid datorn förut och skrev på kapitlet, så blev det åska och min pappa stängde av allting. Därmed försvann kapitlet jag hade börjat på, så jag fick börja om. Men här har ni i alla fall kapitlet! :)

Jag har två frågor till er också. Så det kan vara bra om ni svarar på de så jag vet vad jag ska göra.<3

Första frågan: Tycker ni jag ska lägga ut bilder som hör ihop med kapitlet? Det kanske blir lättare att se saker och ting framför sig då? Jag vet inte, det är ni som läser och det är ni som får bestämma.<3
 
Andra frågan: Tycker ni att jag ska starta en facebook grupp där jag skriver om när nästa kapitel kommer ut och där ni kanske kan vara med och rösta på vad ni tycker ska hända i nästa kapitel och sådant? Skulle det vara bra?<3


Det är också så att det är en tjej som har sagt till mig att hon tycker att jag ska skriva ut olika sätt att "kontakta" mig på eller olika sidor jag har osv, förutom bloggen då. Så jag tänkte att jag skriver väl ut några då:

Hotmail - emeliegirl@hotmail.com
Twitter - EmmeLoves1D
Kik - emeliebrenklert 
Instagram - KeVaTo

Sommarlovet är äntligen hääär! Här har ni någon som är superglad för det! :D
Fast jag kommer förstås sakna alla jättemycket. (saknar de redan) :( 

I alla fall, efter skolavslutningen gick jag min bästavän och våra mammor och åt glass, efter det hängde jag, Emilia, Emma och Fanny på torget och fjantade runt lite. Med andra ord har jag haft en superduperbra (vet inte om den ens är ett ord.) dag! :D
Så tack alla härliga människor för denna underbara dag, det har vart amazing! :D<3

I alla fall så kommer ett nytt kapitel upp imorgon, så håll utkik ;)
Ha't gött nu alla, denna härliga sommar ;)<3 

Ett nytt kapitel kommer någon gång denna vecka. :)
Imorgon åker jag till Brommö och campar med klassen och klassen över oss. Vi kommer hem igen någon gång på tisdag eftermiddag.. På onsdag och torsdag har jag ingen aning om vad som händer, så KANSKE blir ett kapitel då nån gång.
På fredag är det skolavslutning också, så om det inte blir något kapitel de tidigare dagarna så blir det ett då eller på lördag förmiddag om inte planerna blir ändrade. 
Under sommarlovet då? Jo, eftersom det inte är någon skola eller några läxor så ska jag försöka få mer tid för att uppdatera bloggen. MEN, om det är fint väder så blir det nog inget kapitel, om det dock regnar så blir det säkert fullt med kapitel ;)

Ajaa, hoppas ni inte tycker jag uppdaterar FÖR lite i alla fall, ska faktiskt försöka ändra på det. ;)<3

Harrys perspektiv
Jag tvekade länge med telefonen i handen.. Skulle jag ringa? Kanske gick jag för snabbt på? Nej, i sånna fall fick hon säga till. Okej, lika bra att sluta tänka och istället bara göra det. Jag slog de välbekanta siffrorna som jag redan lärt mig utantill. En signal, två signaler, tre signaler..

-Gabriella here. Svarade Gabbis sockersöta röst och jag fick fjärilar i magen.. "Nej Harry, nu får du ta och ge dig, du känner knappt tjejen"  Tänkte jag för mig själv, innan jag kom tillbaka till verkligheten.
-Hi Gabbi, it's Harry! Sa jag snabbt och insåg snabbt att jag säkert lät lite desperat. Jaja, inget att göra åt nu..
-Oh, hi Harry, what's up? Frågade hon glatt och jag log, även fast hon inte kunde se det.
-Well, nothing... Svarade jag i brist på annat att säga.
-Oh, okey.. So why did you call? Frågade hon mig och jag kände hur jag började bli mer och mer nervös.
-I.. I was just.. I wondered ... 
-You wondered what? 
-..If maybe you want to..like, go out with me? Get to know each other and stuff like that you know.. Maybe we can get to Starbucks and grab a coffee or something? Jaha ja, nu babblade jag säkert på alldeles för snabbt...
-I'm so sorry Harry, I can't. Svarade hon och jag kunde inte hindra besvikelsen som rann över mig.
-Oh.. Fick jag bara fram, fan, jag gick nog för fort fram. Varför kunde jag inte bara hållt käften för en gångs skull?
-Gosh, Harry, it's not that I don't like you.. Nehe vad var det då, då?
-So what is it? Frågade jag lite försiktigt, hon kanske faktiskt inte ville berätta..
-I'm not even in London.. Svarade hon.
-What?!
-Well one of our best friends wanted us to come home to Sweden. Så hon var i Sverige nu också.. Her mum has just died, Harry.. Fortsatte hon. 
-omg.. Sa jag och kände mig faktiskt ledsen.. För deras skull alltså, det kan inte vara lätt för den där tjejen.. Jag förstår att hon ville att Gabriella, Cecilia och Nathalie skulle komma till Sverige. Om min mamma dog skulle jag vilja ha mina vänner där, då skulle jag vilja ha Louis, Niall, Liam och Zayn där. De bästa vännerna i universum.

Kajsas perspektiv
När Gabriellas telefon ringde, för andra gången på typ en halvtimma, så kunde ingen människa på denna jord missa att det var någon som Gabriella gillade som ringde. Hela hon lyste upp och log stort som ett fån. När hon efter 10 minuter äntligen la på kunde jag inte hålla mig längre. 

-Vem var det? Frågade jag nyfiket.
-Varför vill du så gärna veta det? Skrattade Gabbi.
-För att du sken upp som en sol och verkade plötsligt vara på ourhört bra humör.. Flinade jag. Gabriellas kinder blev en aning röda.
-Jag visste det, jag visste att det var någon du gillar! Skrek jag. Jag hörde skratt bakom mig och när jag vände mig om stod Nathalie och Cecilia där och flinade.
-Jag vet vem det var. Sa Cecilia och blinkade mot Gabbi. Gabriellas kinder blev ännu rödare och hon slog bort blicken.
-Vem var det, vem var det? Frågade jag och hoppade på Gabbi i hopp om att hon skulle förstå att det var lika bra att berätta.
-Harry.. Mumlade hon tyst.
-Harry vem? Frågade jag och vände blicken mot Natta och Cissi.
-Harry är en kille som kom hem till oss när han och hans vänner fick punktering på bilen och behövde hjälp. Förklarade Nathalie.
-Så vadå, gillar du honom? Jag vände mig mot Gabriella igen.
-Ja det gör hon. Fnittrade Cecilia, samtidigt som hon log stort.
-Men sluta.. Muttrade Gabbi. Oj då, snabb humörs-vändning?

Harrys perspektiv
När Gabriella berättade att hon var i Sverige kom jag på världens plan. Jag hade nu berättat för killarna om min plan och Louis hade pratat med Paul. Ja, detta skulle allt gå att fixa och imorgon smäller det. Imorgon, då genomför vi min minst sagt briljanta plan. Det här skulle bli kul!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel  11 :D<3
Lite kort kanske, men jag ville spara själva händelsen till nästa kapitel, det blir mer spännande då! ;)
Så, vad tror ni är Harrys plan nu då? Och vad händer med deras "dejt" ?? Haha, ni får allt vänta och se..
Kommentera nu! :D<3

Ett nytt kapitel kommer antagligen upp imorgon... :)
Jag har verkligen haft fullt upp med skolan på sistone och den här veckan var HEMSK! Rent ut sagt alltså, jättemycket plugg osv. Den här helgen har dock vart den BÄSTA. I fredags satt jag bänkad framför tv:n och tittade på finalen av Let's Dance, igår var jag, min lillebror och min pappa i "storsta'n" och shoppade osv. Och idag hade jag min älskade bästis här över dagen, (Tack för en underbar dag Emilia! <3)
Skönt att det bara är 2 skolveckor kvar nu innan sommarlovet! :)
Och att vi 2 av de där 10 dagarna är ute på Brommö, det är ju inte helt fel det heller :)

Ajaa, puss på er! :)<3
 

Gabriellas perspektiv
När jag såg Kajsa stå där och se helt förstörd ut, så fick jag tårar i ögonen. Kajsa, våran Kajsa. Varför skulle det hända just henne..?

-Kajsa! Alla tre sprang det fortaste vi kunde fram till henne och gav henne varsin bamsekram.
-Jag är så glad att ni är här. Mumlade hon i mitt hår, när det var min tur att ge henne en kram.
-Det är jag med.. Sa jag nästan lika tyst som Kajsa.
-Vi är alltid här för dig, no matter what. Konstaterade Cecilia och gav Kajsa ett uppmuntrande leende. 
-Tack, ni är verkligen de bästa vännerna i världen. Svarade Kajsa medans hon log lite smått.

Kajsas perspektiv
De var verkligen de bästa vännerna i världen, som åker hela vägen från London tillbaka till Sverige för min skull. Det är stort, riktigt stort.

-Jo tack, vi vet! Skrattade Nathalie och gav mig ett skämtsamt leende.
-Gruppkram! Utbrast Gabriella högt och tydligt. De runt omkring vände sig om och tittade på oss med konstiga och fundersamma blickar. Jag skrattade till, första gången jag skrattade efter att mamma hade dött. Det kändes ganska bra faktiskt. Jag har inte velat skratta tidigare, för det känns som att jag inte bryr mig om min mammas död ifall jag skrattar, liksom varför ska jag ha kul när min mamma inte längre finns? 
Fast jag måste medge att det var riktigt skönt att skratta igen, de där tre vet alltid hur de ska få mig på bra humör. Eller egentligen kanske de inte gör något speciellt för att få mig på bra humör, jag bara blir det ändå, så fort jag är i närheten av de blir alla mina bekymmer som bortblåsta, i alla fall för tillfället.

Nathalies perspektiv
Det var väldigt svårt att spela glad, eftersom jag egentligen bara ville stänga in mig i ett rum och storgråta mot en kudde eller nånting. Men jag försökte i alla fall vara så glad och positiv som möjligt, för Kajsas skull. Om hon skulle se mig och de andra gråta, så skulle det bli ännu svårare för henne och jag vet att Gabbi och Cissi tänkte exakt samma sak som jag. Eftersom de två också försökte spela glada och roliga.

Vi gick med Kajsa bort mot en svart bil där Kajsas pappa Patrik satt och väntade på oss. Han fick ett litet leende på läpparna han också, när vi satte oss i bilen och hälsade så glatt som han kunde på oss.

-Han ni en ny bil? Frågade för att bryta tystnaden som hade uppstått efter att alla hade hälsat.
-Javisst har vi det. Svarade Patrik och gav mig ett snett leende.

Cecilias perspektiv
När vi kom fram till det ståtliga röda huset med vita knutar, så sprang vi alla in det fortaste vi kunde och när vi fått av oss skorna så sprang vi snabbt vidare upp för trappan och in i Kajsas stora, ljusa och underbart fina sovrum.

-Hem ljuva hem! Fnissade jag och slängde mig i den stora, mjuka sängen. De andra skrattade åt mig och satte sig bredvid mig i sängen och efter en stund stängde jag ögonen för att bara njuta av stunden. Det här var livet, underbara kompisar, (vars en av de var min syster) en stor mjuk säng och jag kunde samtidigt som jag låg där känna hur solens strålar sken in genom fönstret och vidare rakt på mig.. Helt plötsligt känner jag hur någon hoppar på mig som om personen skulle fånga ett vilddjur eller något. Jag öppnar ögonen och ser Gabbi halvsitta på mig med ett stort flin på läpparna. Hon börjar kittla mig och jag skrattar högt, jag försöker kittla tillbaka men hon har övertaget. Jag skrattar så mycket att jag börjar gråta och jag anstränger mig för att kunna andas.

-Jag ger upp, jag ger upp, snälla sluta! Får jag fram mellan skratten.
-HAHAHA, aldrig, det här är ju jättekul! Flinar Gabriella tillbaka. 

Gabriellas mobil börjar ringa och hon stannar upp för att sedan be Kajsa att svara. Jag tar chansen medans jag har den och sätter mig snabbt som attan upp och tar tag om Gabriellas handleder och vänder henne och börjar kittla henne. Hon börjar gapflabba och det känns jättekul att det faktiskt är jag som har övertaget den här gången.

-Nej snälla sluta!! Skrek hon och jag bara flina mot henne.
-Hämnden är ljuv! Flina jag och hon räckte bara ut tungan mot mig. Jag skrattade till lite, hon var ju bara för söt.

Kajsas perspektiv
Jag svarade i Gabriellas mobil, samtidigt som jag skrattade åt Gabbi och Cissi som hade världens krig. De där två alltså.. Kommer de alltid vara sånna?

-Hej? Svarade jag i Gabbis telefon.
-Gabriella? Frågade personen i luren.
-Nej, Gabriella har fullt upp kan man säga, så jag fick svara istället, jag är Kajsa. Svarade jag och flinade lite.

Tjejerna bakom mig garvade så mycket, så jag nästan trodde att de skulle tappa luften helt och falla ihop i varsin hög på golvet. Hade de någonsin tänkt att växa upp och ta någonting på allvar? haha. Nej nu var jag elak.. De är lite galna, men jag älskar de i alla fall, de är ju som de är, det kan de ju inte rå för. 
Jag kom tillbaka till verkligheten och kom på att jag höll en telefon i handen.

-Var det nånting viktigt? Frågade jag.
-Nejdå, inte särskilt. Svarade personen och jag hörde nu att det var Gabriellas mamma.
-Åh, hej Katharina! Sa jag och log, fast att hon inte kunde se. 
-Haha, hej på dig! Svarade hon glatt och man hörde att hon skrattade till.
-Vad håller de på med? Fortsatte hon.
-De har typ krig. Svarade jag.
-Jaha ja, som vanligt alltså..! Skrattade hon.
-Jaaa, exakt som vanligt. Suckade jag. Hon skrattade åt mig och sa sedan hejdå.

-Vem var det? Frågade Gabriella, när hon slitit sig låss från Cecilias grepp. 
-Din MAMMA! Flinade jag.
-Haha jaha. Flinade hon tillbaka.

Gabriellas perspektiv
Kajsas pappa ropade på oss nerifrån köket att maten var klar. Jag tittade på Cecilia, som tittade på Nathalie, som tittade på Kajsa, som tittade på mig. Vi ställde oss alla samtidigt upp och sprang ut ur rummet och vidare ner för trappan. Gud ja, vi känner verkligen varandra jättebra, vi bestämmer att vi ska göra saker samtidigt, genom att ge varandra blickar. Det är ganska coolt faktiskt!
Mitt i maten ringer min mobil, IGEN. Jag får snabbt upp den ur fickan och när jag ser namnet, så sprids ett stort leende på mina läppar.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 10 :D
Vet att det har tagit lång tid, men om ni läser inlägget under, så förstår ni nog varför.
Kommentera nu, puss! :D<3