Harrys perspektiv
Jag tvekade länge med telefonen i handen.. Skulle jag ringa? Kanske gick jag för snabbt på? Nej, i sånna fall fick hon säga till. Okej, lika bra att sluta tänka och istället bara göra det. Jag slog de välbekanta siffrorna som jag redan lärt mig utantill. En signal, två signaler, tre signaler..

-Gabriella here. Svarade Gabbis sockersöta röst och jag fick fjärilar i magen.. "Nej Harry, nu får du ta och ge dig, du känner knappt tjejen"  Tänkte jag för mig själv, innan jag kom tillbaka till verkligheten.
-Hi Gabbi, it's Harry! Sa jag snabbt och insåg snabbt att jag säkert lät lite desperat. Jaja, inget att göra åt nu..
-Oh, hi Harry, what's up? Frågade hon glatt och jag log, även fast hon inte kunde se det.
-Well, nothing... Svarade jag i brist på annat att säga.
-Oh, okey.. So why did you call? Frågade hon mig och jag kände hur jag började bli mer och mer nervös.
-I.. I was just.. I wondered ... 
-You wondered what? 
-..If maybe you want to..like, go out with me? Get to know each other and stuff like that you know.. Maybe we can get to Starbucks and grab a coffee or something? Jaha ja, nu babblade jag säkert på alldeles för snabbt...
-I'm so sorry Harry, I can't. Svarade hon och jag kunde inte hindra besvikelsen som rann över mig.
-Oh.. Fick jag bara fram, fan, jag gick nog för fort fram. Varför kunde jag inte bara hållt käften för en gångs skull?
-Gosh, Harry, it's not that I don't like you.. Nehe vad var det då, då?
-So what is it? Frågade jag lite försiktigt, hon kanske faktiskt inte ville berätta..
-I'm not even in London.. Svarade hon.
-What?!
-Well one of our best friends wanted us to come home to Sweden. Så hon var i Sverige nu också.. Her mum has just died, Harry.. Fortsatte hon. 
-omg.. Sa jag och kände mig faktiskt ledsen.. För deras skull alltså, det kan inte vara lätt för den där tjejen.. Jag förstår att hon ville att Gabriella, Cecilia och Nathalie skulle komma till Sverige. Om min mamma dog skulle jag vilja ha mina vänner där, då skulle jag vilja ha Louis, Niall, Liam och Zayn där. De bästa vännerna i universum.

Kajsas perspektiv
När Gabriellas telefon ringde, för andra gången på typ en halvtimma, så kunde ingen människa på denna jord missa att det var någon som Gabriella gillade som ringde. Hela hon lyste upp och log stort som ett fån. När hon efter 10 minuter äntligen la på kunde jag inte hålla mig längre. 

-Vem var det? Frågade jag nyfiket.
-Varför vill du så gärna veta det? Skrattade Gabbi.
-För att du sken upp som en sol och verkade plötsligt vara på ourhört bra humör.. Flinade jag. Gabriellas kinder blev en aning röda.
-Jag visste det, jag visste att det var någon du gillar! Skrek jag. Jag hörde skratt bakom mig och när jag vände mig om stod Nathalie och Cecilia där och flinade.
-Jag vet vem det var. Sa Cecilia och blinkade mot Gabbi. Gabriellas kinder blev ännu rödare och hon slog bort blicken.
-Vem var det, vem var det? Frågade jag och hoppade på Gabbi i hopp om att hon skulle förstå att det var lika bra att berätta.
-Harry.. Mumlade hon tyst.
-Harry vem? Frågade jag och vände blicken mot Natta och Cissi.
-Harry är en kille som kom hem till oss när han och hans vänner fick punktering på bilen och behövde hjälp. Förklarade Nathalie.
-Så vadå, gillar du honom? Jag vände mig mot Gabriella igen.
-Ja det gör hon. Fnittrade Cecilia, samtidigt som hon log stort.
-Men sluta.. Muttrade Gabbi. Oj då, snabb humörs-vändning?

Harrys perspektiv
När Gabriella berättade att hon var i Sverige kom jag på världens plan. Jag hade nu berättat för killarna om min plan och Louis hade pratat med Paul. Ja, detta skulle allt gå att fixa och imorgon smäller det. Imorgon, då genomför vi min minst sagt briljanta plan. Det här skulle bli kul!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel  11 :D<3
Lite kort kanske, men jag ville spara själva händelsen till nästa kapitel, det blir mer spännande då! ;)
Så, vad tror ni är Harrys plan nu då? Och vad händer med deras "dejt" ?? Haha, ni får allt vänta och se..
Kommentera nu! :D<3