Nästa dag/ Nathalies perspektiv
Gårdagen hade varit hemsk och natten lika så. Jag hade inte kunnat sova många timmar alls, nu var jag så trött så att jag säkert skulle kunna falla ihop i en hög när som helst. Att vara ledsen tog verkligen på krafterna märkte jag nu.

Gabriellas perspektiv
Vi stod nu på flygplatsen jag, Nathalie och Cecilia, och kramade om Robert, mamma, pappa, Carina och Lasse. Det kändes inte rätt att lämna de här och sen åka till Sverige utan de. Det var svårare än jag trodde faktiskt.

-Hejdå gumman, ha det så bra i Sverige, sköt om dig och hälsa Kajsa och hennes familj. Mamma stod och kramade om mig med tårar i ögonen. Hon har alltid haft väldigt svårt för att säga hejdå.
-Hejdå mamma, det ska jag, men snälla gråt inte, vi kommer hem igen om ett par veckor. Jag försökte låta så positiv som möjligt. Fast att jag själv också hade lite svårt för att säga hejdå.
Vi kramade snabbt om allihop en gång till innan vi gick in genom tullen och fortsatte bort mot våran gate. Det var ungefär 20 minuter kvar innan flygplanet skulle gå, så vi satte oss på några stolar och väntade. Vi var konstigt nog väldigt tysta, vi som alltid brukade prata på om allt och inget. Fast ingen av oss hade nog egentligen så stor lust att prata efter det som hänt, och så var vi förstås väldigt trötta så det kan ju vara det också. 
"Flight 23 to Sweden leaving in fifteen minutes, I ask the passengers on Flight 23 to Sweden to start boarding!"
De ropade ut att vårat plan skulle gå om en kvart, så vi reste oss upp och gick fram och ställde oss i kön som bildats fram till biljett-checknings grejen. Det blev snabbt våran tur ocg efter kanske 5 minuter så var vi inne i planet och försökte hitta våra platser. Vi hittade de till slut och satte oss, Cecilia längst ut till fönstret, jag bredvid och Nathalie bredvid mig på andra sidan gången. 
När alla väl hade kommit ombord och piloten noga talat om för oss hur flygningen skulle ske och allt det där vanliga, så lutade jag mig bakåt i stolen och blunda och samtidigt som planet lyfte tänkte jag för mig själv: "Sverige, snart är jag hemma igen..." Innan jag visste ordet av, hade jag somnat..

Cecilias perspektiv
5 minuter efter att flygplanet hade lyft så tittade jag åt Gabriellas håll och såg att hon redan hade somnat. Jag log för mig själv. Hon kan verkligen somna snabbt och nästan var som helst och hur som helst. Hon var så gullig, min bästa vän. 
Efter ungefär en halvtimmes pratande med Nathalie, så stoppade jag in mina hörlurar i öronen och 'Drive By - Train' fyllde mina öron och jag lutade mig bakåt och efter ett tag så somnade även jag.

Nathalies perspektiv
Nu somnade Cecilia och Gabriella hade sovit ända sen vi hade lyft. Jag hade inget att göra, så tänkte att det kanske skulle vara bra om jag också sov ett tag, ingen av oss hade ju sovit särskilt bra i natt. Jag gjorde som de andra, lutade mig bakåt, slöt ögonen och drogs med in i drömmarnas land.

Jag vaknade med ett ryck, folk hade börjat gå av flygplanet och jag suckade. Som vanligt missar vi allt det roliga, jag som ville titta på film eller något. Ajaa, sånt är livet, det finns inget att göra åt saken nu.
Jag ryckte till igen, vi kanske skulle gå av nu. Jag tittade åt höger och såg Cecilia och Gabriella ligga där och sova. Slöfockar..
-Gabriella, Cecilia, vakna! Sa jag medans jag puttade till de så att de skulle vakna.
Ett svagt mummel fick jag bara som svar, men efter ett tag hade de vaknat till och nu stod de både upp och var beredda på att gå ut.
När vi kom ut från flygplanet gick vi direkt för att hämta våra väskor, det tog en stund eftersom att våra väskor som vanligt var blant de sista, men till slut fick vi de i alla fall och vi gick mot utgången. Den första jag såg när jag kom ut var Kajsa och hon såg allt ifrån okej ut..


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 
Kapitel nio! :D
Dålig uppdatering jag vet..
Men såhär då, jag tittade på statistiken på bloggen och det är faktiskt ett antal som läser här, men det är nästan aldrig någon som kommenterar? Det är oftast 1 eller kanske 2 stycken som tar sig tid att göra det. Jag vill inte vara otrevlig nu eller så, men det tar faktiskt ungefär en timme att få ihop ett kapitel och att kommentera tar kanske en minut?

JoJo, du ska veta att det är underbart kul att läsa dina snälla och söta kommentarer. <3

Men kanske någon mer kan ta sig tid att kommentera.?
Jag vill inte verka egoistisk eller låta som att jag bara bryr mig om kommentarer. För så är det inte.
Men det skulle vara lite kul om några faktiskt tog sig tid och kommenterade lite. Vi säger såhär: Minst 5 kommentarer innan nästa kapitel kommer upp. Klarar ni det? :D Det hoppas jag!<3