Cecilias perspektiv
Det var sant, vi skulle flytta till London nästa vecka. Nu har jag äntligen förstått det också. Woooow, London, det låter ganska coolt och att JAG och min bästa vän och våra familjer ska flytta dit.. Tänk om vi kommer träffa på några kändisar på sta'n eller liknande..

En vecka senare/ Gabriellas perspektiv
Nu har det gått en vecka sedan vi fick veta att vi skulle flytta till London, det är torsdag och idag gäller det.

Jag blev väckt  klockan fyra på morgonen av Cecilia som hoppade i min säng och verkade konstigt nog vara väldigt morgonpigg för en gångs skull. Först ville jag bara putta ut henne och forsätta sova, men sen kom jag på vilken dag det var och vad vi skulle göra idag. Jag sprang snabbt som attan upp ur sängen och gjorde iordning mig på rekordtid.
Nu satt vi här och väntade på att de vuxna skulle bli klara någon gång så att vi kunde åka.
Flyttbilarna med våra saker skulle vara framme en timme efter att det var beräknat att vi skulle vara framme. Det här skulle bli toppen..

-Jaha, ska vi sticka då? Carina väckte mig ur mina tankar och puffade lite lätt på mig.
-Ja, visst, det här ska bli så kul. Svarade jag glatt.
-Ja, visst ska det bli kul alltid. Skrattade Lasse.
-London, here we come! Sa jag glatt och både Lasse och Carina skrattade åt mig.

En timme senare
Vi var nu framme på flygplatsen och hade just checkat in våra väskor.
-Det här ska bli så kul. Sa jag till Cecilia.
-Mmm.. Svarade hon bara.
-Är nånting fel? Frågade jag.
-Jag är bara lite rädd för att flyga, tänk om det händer något? Förklarade hon oroligt.
-Cissi, det kommer gå bra, jag lovar dig det! Sa jag i hopp om att hon skulle bli gladare. Vilket det verkade som att hon blev.
Vi gick på planet och jag sa till Cissi att hon skulle sova eller något så skulle flygturen gå snabbare. Hon tittade bara på mig som om jag var dum i huvudet.
-Jag kan ju inte sova fattar du väl? Sa hon och tittade fortfarande konstigt på mig.
-Varför inte? Undrade jag oförstående.
-Men TÄNK om det händer något, då kan jag ju inte sova?! Förklarade hon.
Jag bara sucka och lutade mig tillbaka i stolen och kände hur ögonlocken bleck tyngre och tyngre och tillslut somnade jag..


-Gabbi!!!
Jag öppnade snabbt ögonen och insåg att Robert satt och skaka på mig.
-Vad är det? Frågade jag samtidigt som jag gäspade.
-Vi har landat. Sa han och ställde sig upp för att vara redo att gå av.
-Gabbi, asså kan du fatta det, vi är i London!! Skrek Cecilia glatt.
-Ssshh.. Väste Robban och tittade sträng på oss.
-Oooops! Sa både jag och Cissi samtidigt och vi brast ut i skratt. 


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 3 uppe! Varför kommenterar ingen? Snälla gör det, det blir genast mycket roligare då! :)<3
Vi får se om kapitel 4 kommer upp imorgon, det är inte säkert att jag hinner med det, så ni får helt enkelt vänta och se! :) 

Gabriellas perspektiv
En överraskning, som vi kommer att älska... Jag undrar vad det kan vara.
-Ja men, ut med språket då. Sa Cecilia otåligt. Jag nickade instämmande. De andra bara flinade åt oss och verkade inte ha något emot att dra ut på svaret ett tag till.
-Kom igen då..
-Vi hade tänkt berätta.. Men nu vet vi inte längre.. Sa Nathalie allvarligt, men man såg att hon försökte dölja ett leende.
-Och vad exakt menar du med det? Frågade Cissi.
-Jo, det är ganska kul att se er såhär nyfikna och då kanske vi ska...
-Nej, nu ska vi inte vara elaka. Avbryter Cecilias pappa bestämt.
Våra föräldrar tittade på varandra och log. Medans vi väntade på att de skulle berätta.
-Vi har pratat, och eftersom ni två alltid har varit två hjälpsamma tjejer som har tagit mycket ansvar och så.. Började min mamma.
-Så tänkte vi ge er en liten belöning. Avslutar Cissis pappa meningen.
-Vi kommer förstås också vara med och ta del av belöningen. Förklarar Natta.
-Men den är mest för er. Påpekar Robban.
-Hade ni kanske tänkt att berätta VAD belöningen är? Frågar Cissi.
-Jo, det är såhär.. Börjar Cissis mamma lite tyst.
-Att vi ska flytta till London! Skriker min pappa ut.
-Ni skämtar?!! Skriker jag och Cecilia i mun på varandra.
-Nepp, men om det är så att ni inte vill så..
-Vadå 'inte vill'?!! Såklart att vi vill! Ler Cissi.

Vid det här laget stod vi båda två och bokstavligen hoppade av lycka. Äntligen har våra föräldrar gått med på att flytta till London. Jag kan inte fatta det. Jag är verkligen världens lyckligaste tjej nu, eller en av de två lyckligaste tjejerna i världen kanske.. Cecilia var nog minst lika lycklig som jag själv var.

Cecilias perspektiv
Är de seriösa? SKA vi flytta till London? Jag är verkligen jätteglad, men jag kan ändå inte undvika tankarna om att jag kanske bara drömmer allt det här? Nej, det är klart att jag inte gör. Eller?

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 2!!!! :D Kommentera nu då, vad tror ni? Är allt kanske bara en dröm?

Lite kort kapitel, jag vet.. Men jag har inte riktigt tid just nu.. Men det KANSKE kommer ett till kapitel senare idag! :)<3<3<3