Heyy guys! ;)
Hoppas ni gillade kapitlet jag la upp tidigare :)
Så jag ville bara säga, att om ni har twitter så får ni gärna följa mig :) Där heter jag: @EmmeLoves1D

Om ni dock inte har twitter... så skaffa det ;) haha, nej men jag lovar att ni inte kommer ångra det. Älskaaa twittuh!! :D

Jaa, det var vad jag ville säga/fråga! Ha det bra nu hörrni! Älskar alla mina läsare! :D<3

Sophias perspektiv
Va?! Hörde jag rätt? Hon kan ju inte hoppa av nu! Den här tävlingen är ju det största som har hänt oss, vi pratar om den hela tiden och vi har jobbat så hårt för att komma dit vi nu är. Hon kan ju inte hoppa av nu, det är som att ge upp vid mållinjen.

"Vad säger du?! Du kan ju inte ge upp nu. Det är det dummaste jag någonsin hört!" jag kände bara för att skrika på henne, men eftersom Jakob är med så gjorde jag inte det. Istället försökte jag se så lugn ut som möjligt men ändå bestämd, så hon skulle förstå att hon absolut inte fick hoppa av.
"Men du förstår väl att jag inte kan vara med på tävlingen, jag kan ju inte lämna Jakob nu." hon studerade Jakob en stund och det gjorde jag med. Han såg ut att vara i chock eller något. Jag är väl egentligen också ganska chockad, att surfa är det bästa Sarah vet. Hon skulle egentligen aldrig hoppa av en tävling, om hon inte slagit i huvudet i ett stenblock eller något förstås. Men nu, om hon menar vad hon säger.. Kommer hon verkligen göra det? Kommer Sarah hoppa av surftävlingen?

Fem dagar senare/ Sarahs perspektiv
Jag gjorde det, jag hoppade av tävlingen. Istället för att vara nere i vattnet med Sophia, som jag egentligen skulle vart, så sitter jag nu här uppe på stranden med alla andra åskådare och tittar på istället. På något sätt så känns det så fel, jag hör inte hemma här på stranden. Det är i vattnet jag ska vara. Men nej, det hade känts ännu mer fel att vara med och vinna och sedan behöva lämna min bror. Nej, jag gjorde rätt beslut genom att hoppa av. Eller??

Sophias perspektiv
"...Och på andra plats kommer:"
Du-dunk, du-dunk, du-dunk.. Hjärtat slår, alla möjliga tankar far runt i mitt huvud och jag andas fort. Snälla, snälla, snälla säg mitt namn! Snälla!
"Sophia Davidsson!! Grattis, du ska till Hawaii" 
OMG, OMG, OMG, OMG!!!!! De sa mitt namn! Jag kom med, jag kom verkligen med! 

Jag började skrika och hoppa runt. Plötsligt kom Sarah från ingenstans och hoppade på mig bakifrån och log stort.
"Du kom med, grattis bästavän!" log hon. Jag log tillbaka och gav henne en bamsekram.
"Ja, jag gjorde visst det" skrattade jag och log stort.
"Det är du verkligen värd"
"Ja, men det är du med egentligen.. Det är kul att jag kom med, men det hade vart ännu roligare om du också gjorde det" svarade och kollade på henne med lite ledsnare blick än förut. Att jag nu skulle åka till Hawaii när Sarah inte är med i tävlingen, betyder ju att jag kommer åka dit själv, utan Sarah.
Sarah hann aldrig svara innan hennes telefon började ringa. Hon ursäktade sig och gick en liten bit ifrån mig.

Hon kom tillbaka med ett stort leende på läpparna.
"Vad var det? Och vem var det?" frågade jag nyfiket.
"Mamma. Jakob är ute från sjukhuset och han mår bra nu" log hon.
"Åh gud vad bra" jag suckade lättat och log stort.

"Men om han nu faktiskt är frisk.. då var det ju ganska onödigt att du hoppade av tävlingen" mumlade jag fram lite försiktigt.
"Jag vet, men gjort är gjort! Och nu ska vi inte vara ledsna för det. Du kom med tjejen! Let's fira" flinade hon stort. Jag skrattade åt henne, alltid skulle hon börja prata Svengelska i sånna här lägen.

Jakobs perspektiv
Jag satt inne i vardagsrummet med mamma och spelade kortspel, när jag hörde dörren stängas igen ute i hallen och glada skratt fyllde ut tystnaden som hade uppstått.
"Hej!" tjöt Sarah ut och log stort medans hon sprang fram för att sedan ge mig en stor kram.
"Haha, hej på dig med" skrattade jag och gav därefter Sophia en kram också. "Så hur gick det på tävlingen?" fortsatte jag.
"Superbra, Sophia kom tvåa och nu ska hon till Hawaii" svarade Sarah och log stort.
"Åh, grattis gumman" mamma reste sig upp och gav Sophia en lång kram. Även fast Sophia egentligen inte är mammas dotter, så pratar de och gör saker som om hon var det.
"Tack" log hon och fortsatte sen. "fast det är tråkigt att jag måste dit själv. Jag menar, utan Sarah och så"
"Men Sarah kan ju också följa med" 
"Mamma, jag är inte med i tävlingen. Jag hoppade av, remember?" suckade Sarah och mamma såg beskymrad ut.
"Men det spelar väl ingen roll. Man måste väl inte vara med i en surftävling bara för att man vill åka till Hawaii?" log mamma.
"Så du säger att om jag vill, så hjälper du till och betalar mig en resa till Hawaii?" frågade Sarah och log stort.
"Om det gör min dotter glad så, jaa!" sa mamma och skrattade högt när Sarah slängde sig om halsen på henne.
"Tack, tack, tack!! Roseline Miranda Wingson, du är världens bästa mamma! Jag älskar dig!" 
"Jag älskar dig med gumman"

En timme senare/ Sophias perspektiv
Jag satt nu på golvet i Sarahs rum medans Sarah satt på sin säng och flätade mitt hår. 
"Det kan inte bli bättre" skrattade jag.
"Nej, det kan det inte"
Jag ställde mig snabbt upp. Jag brydde mig inte om att inte flätan var klar, vad spelar en fläta för roll i det här läget? Jag tog tag i Sarahs händer och drog upp henne också, sedan började vi hoppa runt i rummet som två stollar och vi skrattade så mycket att vi nästan började gråta.
"Vi ska till Hawaii! Vi ska till Hawaii!"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Haha, där kom kapitel 4 upp, äntligen! Kommentera vad ni tycker om det här nu då. Sarah ska då inte vara med i tävlingen längre, men hon ska ändå med till Hawaii. 

Sorry, för dålig uppdatering.. Men nu börjar skolan igen på onsdag, så då kommer det nog bli bättre eftersom jag då återgår till rutiner osv. Men jag kommer också få betyg detta år. Så det är nu ännu mer viktigt att jag konsentrerar mig på skolan och skolarbetet. Så läxor kommer där med komma före bloggen och uppdateringen här. Men jag lovar på mitt liv, att jag ska försöka uppdatera när jag har tid. Plus att det säkert inte kommer vara så mycket läxor och arbete i början (hoppas jag) så det kommer nog bli bra i alla fall. Och jag ska som sagt försöka uppdatera mer nu när jag kommer in i rutiner och inte kommer göra så mycket om dagarna utom skolan och kompisar då. :D<3