Gabriellas perspektiv
När jag såg Kajsa stå där och se helt förstörd ut, så fick jag tårar i ögonen. Kajsa, våran Kajsa. Varför skulle det hända just henne..?

-Kajsa! Alla tre sprang det fortaste vi kunde fram till henne och gav henne varsin bamsekram.
-Jag är så glad att ni är här. Mumlade hon i mitt hår, när det var min tur att ge henne en kram.
-Det är jag med.. Sa jag nästan lika tyst som Kajsa.
-Vi är alltid här för dig, no matter what. Konstaterade Cecilia och gav Kajsa ett uppmuntrande leende. 
-Tack, ni är verkligen de bästa vännerna i världen. Svarade Kajsa medans hon log lite smått.

Kajsas perspektiv
De var verkligen de bästa vännerna i världen, som åker hela vägen från London tillbaka till Sverige för min skull. Det är stort, riktigt stort.

-Jo tack, vi vet! Skrattade Nathalie och gav mig ett skämtsamt leende.
-Gruppkram! Utbrast Gabriella högt och tydligt. De runt omkring vände sig om och tittade på oss med konstiga och fundersamma blickar. Jag skrattade till, första gången jag skrattade efter att mamma hade dött. Det kändes ganska bra faktiskt. Jag har inte velat skratta tidigare, för det känns som att jag inte bryr mig om min mammas död ifall jag skrattar, liksom varför ska jag ha kul när min mamma inte längre finns? 
Fast jag måste medge att det var riktigt skönt att skratta igen, de där tre vet alltid hur de ska få mig på bra humör. Eller egentligen kanske de inte gör något speciellt för att få mig på bra humör, jag bara blir det ändå, så fort jag är i närheten av de blir alla mina bekymmer som bortblåsta, i alla fall för tillfället.

Nathalies perspektiv
Det var väldigt svårt att spela glad, eftersom jag egentligen bara ville stänga in mig i ett rum och storgråta mot en kudde eller nånting. Men jag försökte i alla fall vara så glad och positiv som möjligt, för Kajsas skull. Om hon skulle se mig och de andra gråta, så skulle det bli ännu svårare för henne och jag vet att Gabbi och Cissi tänkte exakt samma sak som jag. Eftersom de två också försökte spela glada och roliga.

Vi gick med Kajsa bort mot en svart bil där Kajsas pappa Patrik satt och väntade på oss. Han fick ett litet leende på läpparna han också, när vi satte oss i bilen och hälsade så glatt som han kunde på oss.

-Han ni en ny bil? Frågade för att bryta tystnaden som hade uppstått efter att alla hade hälsat.
-Javisst har vi det. Svarade Patrik och gav mig ett snett leende.

Cecilias perspektiv
När vi kom fram till det ståtliga röda huset med vita knutar, så sprang vi alla in det fortaste vi kunde och när vi fått av oss skorna så sprang vi snabbt vidare upp för trappan och in i Kajsas stora, ljusa och underbart fina sovrum.

-Hem ljuva hem! Fnissade jag och slängde mig i den stora, mjuka sängen. De andra skrattade åt mig och satte sig bredvid mig i sängen och efter en stund stängde jag ögonen för att bara njuta av stunden. Det här var livet, underbara kompisar, (vars en av de var min syster) en stor mjuk säng och jag kunde samtidigt som jag låg där känna hur solens strålar sken in genom fönstret och vidare rakt på mig.. Helt plötsligt känner jag hur någon hoppar på mig som om personen skulle fånga ett vilddjur eller något. Jag öppnar ögonen och ser Gabbi halvsitta på mig med ett stort flin på läpparna. Hon börjar kittla mig och jag skrattar högt, jag försöker kittla tillbaka men hon har övertaget. Jag skrattar så mycket att jag börjar gråta och jag anstränger mig för att kunna andas.

-Jag ger upp, jag ger upp, snälla sluta! Får jag fram mellan skratten.
-HAHAHA, aldrig, det här är ju jättekul! Flinar Gabriella tillbaka. 

Gabriellas mobil börjar ringa och hon stannar upp för att sedan be Kajsa att svara. Jag tar chansen medans jag har den och sätter mig snabbt som attan upp och tar tag om Gabriellas handleder och vänder henne och börjar kittla henne. Hon börjar gapflabba och det känns jättekul att det faktiskt är jag som har övertaget den här gången.

-Nej snälla sluta!! Skrek hon och jag bara flina mot henne.
-Hämnden är ljuv! Flina jag och hon räckte bara ut tungan mot mig. Jag skrattade till lite, hon var ju bara för söt.

Kajsas perspektiv
Jag svarade i Gabriellas mobil, samtidigt som jag skrattade åt Gabbi och Cissi som hade världens krig. De där två alltså.. Kommer de alltid vara sånna?

-Hej? Svarade jag i Gabbis telefon.
-Gabriella? Frågade personen i luren.
-Nej, Gabriella har fullt upp kan man säga, så jag fick svara istället, jag är Kajsa. Svarade jag och flinade lite.

Tjejerna bakom mig garvade så mycket, så jag nästan trodde att de skulle tappa luften helt och falla ihop i varsin hög på golvet. Hade de någonsin tänkt att växa upp och ta någonting på allvar? haha. Nej nu var jag elak.. De är lite galna, men jag älskar de i alla fall, de är ju som de är, det kan de ju inte rå för. 
Jag kom tillbaka till verkligheten och kom på att jag höll en telefon i handen.

-Var det nånting viktigt? Frågade jag.
-Nejdå, inte särskilt. Svarade personen och jag hörde nu att det var Gabriellas mamma.
-Åh, hej Katharina! Sa jag och log, fast att hon inte kunde se. 
-Haha, hej på dig! Svarade hon glatt och man hörde att hon skrattade till.
-Vad håller de på med? Fortsatte hon.
-De har typ krig. Svarade jag.
-Jaha ja, som vanligt alltså..! Skrattade hon.
-Jaaa, exakt som vanligt. Suckade jag. Hon skrattade åt mig och sa sedan hejdå.

-Vem var det? Frågade Gabriella, när hon slitit sig låss från Cecilias grepp. 
-Din MAMMA! Flinade jag.
-Haha jaha. Flinade hon tillbaka.

Gabriellas perspektiv
Kajsas pappa ropade på oss nerifrån köket att maten var klar. Jag tittade på Cecilia, som tittade på Nathalie, som tittade på Kajsa, som tittade på mig. Vi ställde oss alla samtidigt upp och sprang ut ur rummet och vidare ner för trappan. Gud ja, vi känner verkligen varandra jättebra, vi bestämmer att vi ska göra saker samtidigt, genom att ge varandra blickar. Det är ganska coolt faktiskt!
Mitt i maten ringer min mobil, IGEN. Jag får snabbt upp den ur fickan och när jag ser namnet, så sprids ett stort leende på mina läppar.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 10 :D
Vet att det har tagit lång tid, men om ni läser inlägget under, så förstår ni nog varför.
Kommentera nu, puss! :D<3 

 

JoJo

29 maj 2012 15:03

Helt, WONDERFUL!!!<3 Så himla ägigt!!!

Emelie

3 juni 2012 19:10

Hahaha, tack tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att jag inte har skrivit här på typ.. flera år, sorry :)Men hursomhelst så får ni kolla in ifidietellhimilovedhim om ni nu läser det här! En ny blogg startad med min bästis, så check it out please! :DOch nej, om ni nu undrar så kommer jag nog...

Jag vet, jag vet.. Jag har inte skrivit på minst 5 år. FÖRLÅT! Men saken är den att jag inte kommer ha tid och ork att skriva här så mycket mer, efter vad det ser ut nu i alla fall. Ja, vi får betyg i år.. AAAAAAHH!!! :oDet är liksom alltid nånting s...

Heyy guys! ;)Hoppas ni gillade kapitlet jag la upp tidigare :)Så jag ville bara säga, att om ni har twitter så får ni gärna följa mig :) Där heter jag: @EmmeLoves1DOm ni dock inte har twitter... så skaffa det ;) haha, nej men jag lovar att ni inte ko...

Sophias perspektivVa?! Hörde jag rätt? Hon kan ju inte hoppa av nu! Den här tävlingen är ju det största som har hänt oss, vi pratar om den hela tiden och vi har jobbat så hårt för att komma dit vi nu är. Hon kan ju inte hoppa av nu, det är som att ge...

Sarahs perspektivJag vaknade av att jag fick iskallt vatten över mig."AAAAH! Vad håller ni på med?""Vad tror du? Vi var ju tvugna, du svimmade ju.." svarade Sophia och kollade allvarligt på mig. Jag väntade på att hon skulle fortsätta men det kom ing...